Pysseldag

Idag har vi varit hemma hela dagen, jag och barnen. Vi har pysslat och pysslat. Mamma har varit här och jag har hjälpt henne med hennes iPad (jag vill också ha!). Hade bara lillskiten sovit mer än totalt 45 minuter på hela dagen hade det varit en perfekt dag. Men nu blev det ju inte riktigt så...

 

Sur femåring som just blivit ansiktsmålad av sin snälla mamma ;-)

Liiite gladare...

 



 

 

 Här har vi boven i dagens drama, jag-är-bara-sju-månader-men-sover-aldrig-ändå-bebisen:

Hade jag varit denna bebis hade jag sovit och sovit och sovit, det är ju så skönt, varför tycker inte barn det? Är det först i tonåren man börjar gilla att sova och innan dess är det bara ett nödvändigt ont? Och efter får man aldrig sova tillräckligt? Eller går man tillbaka till det stadiet då det känns som ett nödvändigt ont när man blir gammal? Pensionärer brukar ju gå upp så tidigt att de får vänta på tidningsbäraren, eller?