Natten har varit hemsk, lillskiten har gnällt i sömne och vaknat ledsen en gång i halvtimmen, minst. Upp och mata mitt i natten, ge Alvedon och sova nära, nära. Vad mer kan man göra när det ändå inte räcker? Stackars liten, vad man känner sig otillräcklig ibland.
Sen imorse, så var den där, den första tanden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar