Det hinner hända mycket på ett år

Min kära mamma påminde mig att det idag är ett år sedan lillskiten döptes. Det känns som ungefär fem år sedan och samtidigt som igår. Känner knappt igen honom på bilderna... Min lille kille har ju blivit stor! Eller större i alla fall.

 vår lilla familj 

 lillskiten med sina faddrar i kyrkan...

...och med mormor Hanna (gammelmormor) på dopkalaset

Kommer knappt ihåg den tiden, de första stapplande månaderna som var helt förvridna av sömnbrist och rusande amningshormoner. Nej, tacka vet jag när de börjar bli liiite större och man åtminstone får sova något lite bättre och man får lite kontakt och gensvar från sin bebis.

Ikväll får vi fira dopdagen med att tända hans dopljus (om jag hittar det vill säga). Sparar ni era barns dopljus?