Stora tjejen började krupphosta i samband med förkylning när hon var mindre än året. Sen dess har vi dragits med denna hosta from hell varenda gång hon blivit förkyld efter det.
Och igår var det premiär för lillskiten... Det låter så hemskt och mitt hjärta stannar lite varje gång plus att jag håller andan för att höra så att andningen är igång efter varje attack. Usch!
Idag blev middagssömnen intagen i upprätt läge hos mig och då lyckades han sova helt okej, trots hostan.
Nä, nu är det nog dags för vintern att ge vika för lite skönare uteväder så att alla förkylningar, kräksjukor och influensor kan gå i ide.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar